☀ 12°C
STOCKHOLM CITY – Din lokala portal för Stockholms län

Vad händer i Stockholms skolor – varför vill vissa barn inte gå dit?

För många barn är skolan en plats för lärande, vänner och gemenskap. Men vad händer när skoldagen i stället förknippas med oro, utanförskap eller rädsla för att bli förnedrad? Stockholms stads senaste siffror visar att grundskolorna registrerade 8 901 anmälningar om kränkande behandling mellan januari och juni 2026. Det är nästan 900 fler än under motsvarande period året innan. Bakom statistiken finns en viktig fråga för alla föräldrar: känner sig barnen verkligen trygga i skolan?

2026-11-20 15:59:56Uppdaterad 21 tim sedan6 min läsning
Skolan

Nästan 9 000 anmälningar på drygt fem månader

Stockholms stads kommunala grundskolor registrerade 8 901 anmälningar om kränkande behandling mellan den 1 januari och den 11 juni 2026.

Under motsvarande period 2025 var antalet 8 009. Det innebär 892 fler anmälningar, en ökning med cirka 11 procent.

Även gymnasieskolorna visar en tydlig förändring. Där ökade antalet anmälningar från 42 under samma period 2025 till 104 under 2026.

Det är en kraftig ökning som väcker frågor om hur eleverna har det i skolmiljön och hur väl skolorna lyckas förebygga och hantera kränkningar.

Siffrorna gäller Stockholms stads kommunala skolor. De beskriver alltså inte samtliga skolor i hela Stockholms län.

I 86 procent av grundskolornas avslutade utredningar konstaterades kränkningar

En särskilt viktig uppgift i utbildningsförvaltningens rapport handlar om resultatet av skolornas utredningar.

I 86 procent av de avslutade utredningarna i grundskolan konstaterades kränkande behandling. I 9 procent kunde skolan inte konstatera kränkande behandling, diskriminering eller trakasserier.

För gymnasieskolorna var motsvarande andelar 66 respektive 22 procent.

Det är viktigt att skilja mellan en anmälan och ett konstaterat fall. Alla 8 901 anmälningar är inte automatiskt bekräftade händelser. Statistiken visar inte heller hur många unika barn som berörs – samma elev eller händelse kan förekomma i flera ärenden.

Men andelen konstaterade kränkningar i de avslutade utredningarna visar att det finns problem som inte kan avfärdas som enbart vanliga konflikter mellan elever.

Varför ökar antalet anmälningar?

Stockholms utbildningsförvaltning pekar på att ökningen kan bero på att skolorna har blivit bättre på att arbeta systematiskt med frågorna och på att rapportera händelser.

Sedan maj 2024 använder skolorna det digitala systemet Prorenata för att anmäla och utreda kränkande behandling.

Det kan innebära att fler händelser dokumenteras och kommer till skolledningens kännedom. Fler anmälningar behöver därför inte automatiskt betyda att antalet faktiska kränkningar har ökat lika mycket.

Men det leder till en annan viktig fråga: om skolorna har blivit bättre på att upptäcka och rapportera problemen, har de också blivit bättre på att stoppa dem?

Det är trots allt inte antalet registrerade ärenden som avgör om ett barn känner sig tryggt. Det avgörande är vad som händer efter att barnet har berättat.

Vad kan få ett barn att inte vilja gå till skolan?

Det kan finnas många orsaker till att ett barn börjar känna oro inför skoldagen. Det kan handla om att bli retad, förlöjligad, hotad eller utesluten ur gemenskapen. Det kan också handla om konflikter som fortsätter under lång tid eller om en känsla av att ingen vuxen lyssnar.

I vissa fall kan det som vuxna uppfattar som ett mindre bråk vara en del av ett återkommande mönster för barnet som utsätts.

Det är viktigt att komma ihåg att alla konflikter mellan elever inte är mobbning. Men en enstaka kränkning kan också vara allvarlig och ska tas på allvar.

Den officiella statistiken visar inte hur många barn som är rädda för att gå till skolan eller som försöker undvika undervisningen på grund av kränkningar. Men siffrorna gör det relevant att fråga hur skolorna upptäcker barn som mår dåligt och hur snabbt de får hjälp.

När skoldagen är slut kan problemen fortsätta

En annan utmaning är att konflikter mellan elever inte alltid stannar i klassrummet eller på skolgården.

Sociala medier, meddelanden och gruppchattar kan göra att en konflikt fortsätter även efter skoldagens slut. Kommentarer, bilder eller meddelanden kan spridas till fler personer och göra det svårt för ett barn att få en paus från situationen.

Det som händer på nätet kan dessutom följa med tillbaka till skolan nästa morgon.

Här behöver både skolan och föräldrarna vara uppmärksamma. Barn berättar inte alltid direkt om vad som händer, särskilt om de känner skam, är rädda för att situationen ska bli värre eller tror att vuxna ändå inte kommer att kunna hjälpa.

Vem ansvarar när ett barn blir utsatt?

Skolan har ett ansvar att agera när personal får veta att en elev upplever sig utsatt för kränkande behandling. Händelsen ska anmälas och utredas enligt skolans skyldigheter. Arbetet ska inte stanna vid att dokumentera vad som har hänt.

Det behövs också åtgärder och uppföljning för att kontrollera att kränkningarna upphör.

Men vilket ansvar har föräldrarna? Och hur ska skolan agera när ett barn upprepade gånger utsätter andra elever?

Det kan vara svårt för en förälder att acceptera att det egna barnet har gjort någon annan illa. Samtidigt blir det svårt att lösa problemen om hem och skola inte kan samarbeta.

Barn behöver vuxna som sätter tydliga gränser, lyssnar på dem och visar att kränkningar inte är acceptabla.

Vad skulle kunna göra skolorna tryggare?

Det finns ingen enskild åtgärd som automatiskt löser problemen. Men flera frågor är viktiga när skolornas förebyggande arbete diskuteras:

  • Finns det tillräckligt många vuxna närvarande under raster och i andra situationer där elever möts?
  • Vet barnen vem de kan vända sig till när något händer?
  • Får vårdnadshavarna tydlig information när deras barn är inblandade i en allvarlig situation?
  • Följer skolorna upp ärenden för att kontrollera att kränkningarna verkligen har upphört?
  • Får elever som utsätter andra hjälp att förstå konsekvenserna av sitt beteende?
  • Finns det tillräckligt stöd för barn som känner oro inför att gå till skolan?

Ett tryggt skolklimat skapas inte genom regler på papper. Det kräver att vuxna ser vad som händer, reagerar i tid och följer upp att situationen faktiskt förändras.

Vad tycker du? Vi vill höra från föräldrar, elever och lärare

8 901 anmälningar väcker frågor som berör hela samhället. Därför vill STHLM.CITY höra hur människor med erfarenhet av skolorna ser på situationen.

1. Varför tror du att kränkningar förekommer så ofta i skolorna? Handlar det om bristande respekt, grupptryck, hemmiljö, sociala medier eller något annat?

2. Varför vill vissa barn inte gå till skolan? Kan det bero på rädsla för andra elever, utanförskap eller att ingen vuxen lyssnar?

3. Upptäcker lärare och skolpersonal problemen i tid? Eller ingriper skolan först när situationen redan har blivit allvarlig?

4. Har skolorna tillräckliga verktyg för att stoppa kränkningar? Behövs fler vuxna, tydligare regler eller bättre uppföljning?

5. Vilket ansvar har föräldrarna när deras barn kränker andra? Bör samarbetet mellan skola och familj bli tydligare?

6. Har sociala medier gjort situationen svårare? Kan kränkningar på nätet göra att barn aldrig får en paus från problemen?

7. Vad bör hända när en elev upprepade gånger utsätter andra? Vilka åtgärder skulle skydda den utsatta eleven och förhindra att beteendet fortsätter?

Och den viktigaste frågan:

Vad måste förändras för att varje barn ska kunna gå till skolan utan rädsla för att bli kränkt, förnedrat eller utfryst?

Dela gärna dina erfarenheter och förslag i kommentarerna. Har du som förälder upplevt att skolan agerat snabbt och tydligt – eller har du känt att problemen inte tagits på tillräckligt stort allvar?

Vi vill ha en öppen och respektfull diskussion. Skriv inte namn på barn, elever eller enskilda skolanställda och publicera inga personuppgifter.

Källa
Redaktionen

Läs också

Relaterade guider

Kommentarer

Laddar kommentarer …