Svenska språket och svenska dialekter – skillnaderna du hör i Sverige

SVENSKA ÄR INTE ETT ENHETLIGT SPRÅK

När man lär sig svenska kan det ibland kännas som att alla svenskar borde prata på samma sätt. Men så är det inte.

En person från Stockholm kan låta helt annorlunda än någon från Göteborg, Skåne eller Norrland – trots att alla talar svenska.

Skillnaderna kan finnas i uttalet, språkets melodi, grammatiken, ordförrådet och ibland även i vilka ord man använder för samma sak.

Det finns dessutom inte någon exakt gräns där en dialekt slutar och en annan börjar. Språkforskare brukar därför tala om större dialektområden snarare än ett bestämt antal svenska dialekter.

SEX STORA DIALEKTOMRÅDEN

Institutet för språk och folkminnen, Isof, delar vanligtvis in de svenska dialekterna i sex större områden:

• Sydsvenska mål
• Götamål
• Sveamål
• Gotländska mål
• Norrländska mål
• Östsvenska mål

Östsvenska mål omfattar framför allt svenska dialekter i Finland och Estland.

Inom varje område finns dessutom många lokala och regionala varianter.

STOCKHOLMSKA – HUR LÅTER SVENSKAN I STOCKHOLM?

Stockholmska är en regional dialekt och en del av de så kallade sveamålen.

Det finns inte bara en enda stockholmska. Hur en person låter kan skilja sig beroende på stadsdel, ålder, social miljö och bakgrund.

Stockholmskan har också förändrats kraftigt över tid. I dagens Stockholm hör man både traditionella stockholmska språkdrag och ett mer regionalt standardspråk.

En viktig del av det svenska uttalet är språkets melodi. Även när en person använder ord och grammatik som ligger nära standardsvenskan kan man ofta höra vilken region personen kommer från genom intonation och rytm.

GÖTEBORGSKA – EN ANNAN SPRÅKLIG IDENTITET

Göteborgskan har utvecklats genom flera olika dialektala influenser. När människor flyttade till Göteborg under industrialiseringen blandades språkdrag från bland annat Bohuslän, Halland och Västergötland.

Ett känt exempel är att kort i kan uttalas mer som e.

Fisk kan till exempel låta mer som ”fesk”.

Det finns också andra uttalsskillnader och grammatiska uttryck som förknippas med göteborgska.

SKÅNSKA – SVERIGES MEST KÄNDA SYDSVENSKA DIALEKT

Skånskan skiljer sig tydligt från många andra svenska dialekter.

Ett av de mest kända kännetecknen är r-ljudet. I traditionell skånska kan r uttalas långt bak i munnen, medan många andra svenska dialekter använder ett främre r.

Skånskan har också många egna ord och uttalsdrag.

Ett enkelt exempel är ordet ”pojke”. I skånska kan man säga ”påga” eller ”påg”, beroende på område och variant.

NORRLÄNDSKA – SVENSKA FRÅN NORDEN

Norrländska är egentligen ett samlingsnamn för många olika dialekter.

Norrland är ett enormt område och språket varierar mellan exempelvis Västerbotten, Norrbotten, Jämtland, Ångermanland och Hälsingland.

Därför är det svårt att tala om en enda norrländsk dialekt.

Norrländska dialekter kan bland annat ha särskilda uttal, melodier och lokala ord som skiljer sig från standardsvenskan.

GOTLÄNDSKA – ETT SPRÅK MED LÅNG HISTORIA

Gotländska dialekter har en särskild ställning i svensk språkhistoria.

På Gotland finns flera olika dialektvarianter, och den historiska gutniskan har utvecklats på ett annat sätt än många dialekter på det svenska fastlandet.

Gotländska kan därför låta mycket annorlunda för en person som är van vid standardsvenska.

STANDARD­SVENSKA – VAD ÄR RIKSSVENSKA?

Många använder ordet ”rikssvenska” för att beskriva en neutral svenska utan tydlig lokal dialekt.

Inom språkvetenskap används oftare begreppet standardsvenska.

Standardsvenskan har historiskt utvecklats med starka kopplingar till dialekterna i området kring Mälaren. Stockholm har dessutom länge haft en stark politisk och kulturell ställning, vilket har påverkat vilken språkform som fått hög status.

Men det finns egentligen ingen enda plats där standardsvenska talas perfekt.

I dag finns regionala former av standardsvenska. En person kan alltså tala mycket standardnära svenska och samtidigt ha en tydlig regional accent.

VAD ÄR SKILLNADEN MELLAN DIALEKT OCH STANDARD­SVENSKA?

En dialekt kan skilja sig från standardsvenskan på flera nivåer.

UTTAL:
Samma ord kan uttalas på olika sätt beroende på region.

SPRÅKMELODI:
Rytm och intonation kan göra att två personer låter olika även när de använder samma ord.

ORDFÖRRÅD:
Olika delar av Sverige kan använda olika ord för samma sak.

GRAMMATIK:
Vissa dialekter har grammatiska former som inte används i standardsvenskan.

MENINGSBYGGNAD:
Ordföljd och konstruktioner kan också variera regionalt.

ETT ORD – FLERA SÄTT ATT SÄGA DET

Ett bra exempel är frågeorden ”var” och ”vart”.

I standardsvenskan skiljer man vanligtvis mellan:

Var bor du?
Vart åker du?

Men i många delar av Sverige används samma ord i talspråket för både plats och riktning.

I stora delar av övre Norrland kan man dessutom höra ”vars” i båda betydelserna.

Ett annat exempel är ordet ”kex”.

Det kan uttalas både med k-ljud och tje-ljud. Tje-ljudet är vanligare i södra och västra Sverige, medan k-ljudet används i större delar av resten av språkområdet.

VARFÖR LÅTER SVENSKA OLIKA I OLIKA DELAR AV LANDET?

Dialekter utvecklas under lång tid.

Geografi, historia, handel, migration och kontakt med andra språk har påverkat hur människor talar.

Tidigare hade människor betydligt mindre kontakt med personer från andra delar av landet. Då kunde lokala språkdrag utvecklas och leva kvar under lång tid.

När människor började flytta mer, resa mer och kommunicera genom radio, television och senare internet började dialekterna förändras.

DIALEKTUTJÄMNING – VARFÖR FÖRSVINNER GAMLA DIALEKTER?

Under 1900-talet har många svenska dialekter förändrats i riktning mot större likhet.

Det kallas dialektutjämning.

Gamla mycket lokala dialekter har på många håll ersatts av regionala dialekter som är lättare att förstå i hela Sverige.

Det betyder dock inte att dialekterna har försvunnit.

I dag kan man fortfarande höra tydliga regionala språkdrag i exempelvis Stockholm, Göteborg, Skåne, Gotland och Norrland.

SPRÅKET AVSLÖJAR VAR DU KOMMER IFRÅN

Du behöver inte använda speciella dialektord för att avslöja var du kommer ifrån.

Ibland räcker det med hur du uttalar orden.

Språkets melodi och rytm kan vara mycket avslöjande.

En person kan därför tala nästan perfekt standardsvenska och ändå låta tydligt som stockholmare, göteborgare, skåning eller norrlänning.

SVENSKA I FINLAND

Svenska är också ett officiellt språk i Finland.

Finlandssvenska finns bland annat i Österbotten, Åboland, Nyland och på Åland.

De finlandssvenska dialekterna är en del av svenskans språkliga variation, men har utvecklats under andra historiska och geografiska förhållanden än dialekterna i Sverige.

På många håll har de bevarat äldre språkdrag och dessutom påverkats av kontakten med finskan.

VILKEN SVENSKA SKA MAN LÄRA SIG?

För den som lär sig svenska är standardsvenska en bra grund.

Den gör det lättare att kommunicera i hela Sverige och förstås normalt av människor oavsett var i landet de bor.

Men när du börjar prata svenska kommer du snabbt att upptäcka regionala skillnader.

Bor du i Stockholm kommer du till exempel att höra stockholmska varje dag.

Flyttar du till Göteborg, Malmö eller Umeå kommer du att möta andra uttal, uttryck och språkrytmer.

Det är därför en fördel för den som lär sig svenska att inte bara lära sig grammatik och ord – utan också att lyssna på hur människor faktiskt pratar.

10 SVENSKA ORD OCH UTTRYCK SOM KAN LÅTA OLIKA

1. Pojke – påg är vanligt i skånska.
2. Kex – kan uttalas med k-ljud eller tje-ljud.
3. Fisk – kan i göteborgska uttalas mer som ”fesk”.
4. Var – kan i vissa dialekter användas även där standardsvenskan har ”vart”.
5. Vart – används i standardsvenskan främst för riktning.
6. Äta – i vissa dialekter kan man höra ”äte”.
7. Bytte – i vissa dialekter förekommer ”böt”.
8. Kille – kan ha olika regionala motsvarigheter.
9. Pojke – kan ha helt andra lokala ord beroende på område.
10. Den här boken – i delar av västra och södra Sverige förekommer även ”denna boken” i talspråket.

VARFÖR ÄR DIALEKTER VIKTIGA?

En dialekt är mer än bara ett sätt att uttala ord.

Den kan visa var en person har sina rötter, vilken miljö personen vuxit upp i och vilka människor personen har haft omkring sig.

Dialekter är också en viktig del av Sveriges kulturhistoria.

När gamla dialektord och uttal försvinner försvinner samtidigt en del av den lokala språkhistorien.

Samtidigt förändras språk hela tiden. Nya dialekter och nya regionala språkvarianter kan växa fram när människor flyttar, möts och påverkar varandra.

SAMMANFATTNING

Svenska är ett språk med stora regionala variationer.

Det finns ingen exakt lista över alla svenska dialekter, men språkforskare brukar dela in dem i större dialektområden.

Stockholmska, göteborgska, skånska, gotländska och norrländska är bara några av de många sätt som svenska kan låta på.

Skillnaderna märks framför allt i uttal, melodi, rytm, ord och grammatik.

För den som lär sig svenska är det därför viktigt att förstå en sak:

Du behöver inte bara lära dig svenska.

Du behöver också lära dig att höra svenska.

KÄLLOR:
Institutet för språk och folkminnen (Isof)
Svenska Akademien / svenska.se